Det största guldet

När OS i Barcelona 1992 invigs törstar Sverige efter guld. Den senaste OS-guldmedaljen hade börjat ärga därhemma – den från spelen i Los Angeles 1984. När J-O och fransmannen Gatien ställer upp sig vid finalbordet i arenan Polisportiu Estacio del Nord är Kung Karl XVI Gustav på plats. Han älskar sport och vet innerligt väl att kungariket inte tagit ett OS-guld på 8 år.

J-O nere på golvet med racket i hand känner trycket. Det ångar från läktaren, från Sverige, från världen. Han är favorit. Han har fem år bakom sig som världsnamn inom pingisen. Han blev historisk redan när Sverige slog ut Kina i lag-VM i Dortmund 1989. Han vann också singelfinalen över lagkamraten Jörgen Persson. Sverige blev med detta VM en absolut toppnation inom bordtennisen.

En kung på läktaren, en kung på golvet vid bordet. J-O var förvisso världsmästare men hade haft vissa svårigheter att ta stora titlar. För att vinna OS-guld nu måste han spela som i Dortmund – på tå från första början och fokusera på poäng i stället för applåder för konsttrick. Men hans främsta vapen – avslappningen – kunde också bli hans fiende. Avslappningen, som taggade hans kreativitet, kunde också göra honom passiv.

Finalen mot den vänsterhänte Gatien blev en rafflande slagkamp där två olika stilar ställdes mot varandra. Fransmannens korta knock out-serier mot J-O:s tryggare och mer infallsrika teknik.
J-O ökar dock risktagandet och drar på ett genialt vis fördel av fysikens lagar: Ju snabbare bollen slås, desto snabbare blir returen.

J-O placerar sig stadigt vid bordskanten och rikoschetterar obarmhärtigt fransmannens korta salvor.

Båda kungarna fick sitt efterlängtade guld. Och på bänken jublade J-O:s tränare Anders Thunström: "Han gjorde som jag sa: You can't defend titles. You must win them!"
 

Läs hela den spännande artikeln om när J-O tog hem OS-guldet i Barcelona > 

J-O:s medaljer vid Olympiska Spel, Världsmästerskap och Europamästerskap